Chefen BA 03 har ordet  |
YrkesmÄssig hÖjdpunkt
1200 st Danskar och svenska, kvinnor och män slet för en bättre framtid för folket i det forna Jugoslavien. BA 03 var på plats i Bosnien September 1994 till April 1995.
Chef för bataljonen var överste Peter Lundberg och här följer hans egna ord om hur hans tid i Bosnien var.
Vi har alla olika minnesbilder, känslor, historier, händelser som vi åter-kommer till då Bosnien förs på tal. Oftast är intresset från andra som ej varit med svalt, särskilt då de hör historien, berättelsen för tredje - fjärde gången. I minnesboken kan vi få frossa i ohämmad nostalgi utan att känna uttråkade blickar. Här är det vi och vår insats som står i fokus och inget annat.
Nu har det gått hela tio år sedan vi kom tillbaka från Bosnienäventyret, vilket kan göra tillbakablicken både svårare och faktiskt samtidigt enklare. Det är lätt att glömma det jobbiga och besvärliga och bara minnas det positiva och roliga.
|
|
För att minnas och för att återfå känslan har jag för första gången sedan april 1995 öppnat min dagbok som jag noggrant förde, oftast sena kvällar. Den handlar mycket om de problem vi brottades med såsom arrogans och fientlighet vid check-points, svårigheter att etablera OP, dagligen upprepade nära beskjutningar, logistikbekymmer mellan Split och Tuzla samt en övergripande frustration avseende FN:s uppgifter och mandat. Det är bara att konstatera; Vi hade, som bataljon, en mycket svår uppgift att lösa och även med delar av facit i hand är det svårt att hitta andra förhållningsätt och lösningar. Det som kanske är mera konstruktivt att uppehålla sig vid är alla de positiva delar av vårt engagemang på Balkan som ständigt återkommer i min dagbok.
|
| ................................................................................................................................................... |
Den humanitära insatsen
Det man nästan glömt är att under vår tid rådde fullt krigstillstånd endast med ett kort avbrott under jul och nyår, initierat av förre presidenten Jimmy Carter. Vår övergripande insats var ju av humanitär karaktär som ytterst handlade om folkförsörjning och skydd av civilbefolkningen. BA 03 gjorde en fantastisk humanitär insats allt ifrån stora fältarbetsinsatser för att kunna få fram mat till avlägsna byar, transporter av mat, utbyte av krossade fönster till plast, till utdelning av stearinljus, pennor och anteckningsböcker. Det som gladde mig mest var alla enskilda initiativ som verkligen visade på stor medkänsla och engagemang. |
| |
  |
| ................................................................................................................................................... |
Kamratskap
De flesta som varit på en bataljon i internationell tjänst brukar vittna om vilken stor betydelse kamratskapet spelat före, under och efter insatsen. Jag tyckte oftast att folk överdrev och att det mer verkade vara av sektkaraktär. Efter att själv ha upplevt en bataljon har jag helt ändrat uppfattning och inser att de närmaste kamraterna betyder oerhört mycket. Jag fick många utsagor om detta under mina besök ute på kompanierna där säkert åtskilliga knutit band för resten av livet. Även som chef har man självklart ett behov av nära vänner. Jag hade min ställföreträdare Jörgen Spliid, min stabschef Östen Kvarnlöv, min "driver" Mats Aronsson och min tolk Rickard Torkar som alla stod mig nära och som stöttade mig i vått och torrt. |
| ................................................................................................................................................... |
Professionalism
Slutligen är det ytterligare en del som framgår med all önskvärd tydlighet i min dagbok, nämligen officerarnas och soldaternas professionalism. Visserligen kan vår bataljon sägas ha haft det tuffaste urvalet - c:a 8000 sökande till c:a 1000 platser och en officersrekrytering som slog alla rekord men det skymmer inte, utan snarare stärker bilden av vad ett svenskt värnpliktsförsvar (kryddat med danska yrkesmän) kan prestera. Jag brukar påstå, då man framhåller BA 03 som en av de absolut bästa bataljonerna, att vi hade en bra rekrytering, låg rätt i tid och att vi fick en bra start. Med "bra rekrytering" menar jag inte bara att vi hade många att välja på utan att vi fick ihop en bataljon med mycket skickliga officerare och soldater som inte bara var bra som soldater utan representerade i stort sett alla yrkeskategorier. Med "rätt i tid" menar jag att vi fick tillräckligt med tid att förbereda oss och därmed öva på rätt saker och med "bra start" menar jag att vi fick tillfälle att sätta oss i respekt hos parterna i samband med operation Amanda. Detta bidrog till, enligt min mening, att vi kunde genomföra missionen med vetskapen att vi var vuxna uppgiften. |
| |
  |
| ................................................................................................................................................... |
| Jag vill åter tacka er alla för fina insatser och för att ni bidrog till att göra Bosnieninsatsen till ett minne för livet. Att ha att göra med välmotiverad och välutbildad trupp är en yrkesmässig höjdpunkt som stärker vårt försvar såväl nationellt som internationellt och som alla borde få uppleva. |
